Det går framåt
Ja, ja, ja, jag vet, jag vet, jag vet… det var längesen… men jag har faktiskt annat för mig än att sitta här ;). Just den här veckan så har jag alla mina barn hemma, den ena gnälligare än den andra. Börjar tro att alla mina barn är fyra år gamla… Trots att de två stora är 9 och 11…
Hur som helst så har jag faktiskt kommit en bit på vägen med körkortet nu. Vet inte om jag fortfarande ska säga att jag är direkt i början, för jag tycker att jag har kommit en liten bit på vägen…. Jag har klarat av mina två stora farhågor – fickparkera och starta i motlut. Det som jag bävat mest för, förutom själva grejen med att koppla och växla. Men nu är inte det så där rysligt farligt längre… Så jag som tyckte att jag var ett hopplöst fall, kanske inte var det, trots allt. Jag har även backat in mellan två bilar…känner mig så duktig när jag tänker på det, att jag faktiskt lyckats med det :D.
Just nu så är det semestertider på trafikskolan, min trafiklärare har semester. Själv försöker jag att plugga så mycket teori som möjligt. Har Bonniers Trafikskola på datorn, där är allt busenkelt. Men när jag försöker att plugga med hjälp av frågorna som finns på nätet, där man loggar in från trafikskolan, så går det inte riktigt lika bra. Så nu ska jag försöka luska fram hur frågorna är ställda på själva provet. Jag vill mest veta hur frågorna är formulerade… så jag är inte ute efter att fuska på något vis – det lär man sig i alla fall inget av.
//Linda
Sorgligt, men samtidigt något att blicka framåt på!
Ja, denna lördagen som var, var väl inte den roligaste i världshistorien. Det var begravning då. Begravningscermonin var väldigt vacker och stämningsfull på något sätt. Prästen ingav ett slags lugn. Det var många som kom på begravningen, många tyckte om Marita, så även jag. Nu känns det bara så otroligt tomt, som att hennes bortgång inte vart verklig förens nu.
Efter ceremonin så var det minnesstund med smörgåstårta och efterföljande fika. Man uppmanades att berätta om något minne man hade av Marita. Jag delgav inte mitt muntligt, men jag skrev ner det i gästboken istället.
Nu har hon i alla fall fått sin sista vila och nu slipper hon plågas mer. Vila i frid.
Men så hade vi ju något att blicka fram mot också. Eriks kusin ska gifta sig och nu har vi tackat ja och även ordnat med barnvakt. Helgen de gifter sig blir en liten semester för mig och Erik. Vi bokade hotell igår så det är också klart. Det är skönt att det finns lyckoglimtar mitt i sorgen.
Nu närmast ska jag blicka fram mot dagens jobb.
Sjung!
Sjung om studentens lyckliga dag, låtom oss följa……….än klappar hjärtat med friska slag, och en ljusnande framtid är vår…..
Hur som helst GRATTIS ALLA STUDENTER!!!!!!
Själv är jag på väg till jobbet, sitter i en ruskigt gamma buss som tjuter, gnisslar och skramlar.
Igår var jag ute och körde bil, kunde väl ha gått bättre, men man lär sig av misstagen. Tror det blir bättre när jag har lite mer trafikvana.
Därför sa körläraren att det är helt okej att köra med en automatväxlad bil när det handlar om att få trafikvana.
Idag blir det ganska fullt upp på jobbet, en hel massa diktat ska skrivas innan måndagen. Men det ordnar sig.
Nu har vi förresten fått våra luftvärmepumpar installerade, så här långt är jag i alla fall nöjd. Den ena pumpen som är fem år gammal nu fick sig en rengöring deluxe…. Så nu bör den väl funka prima ett tag till. Kan rekommendera Hemmastadd i Kumla, riktigt trevliga och duktiga.
Hoppas alla får en härlig dag, dagen har ju i alla fall börjat bra med vackert väder!
Klar med muntlig teori
Gud så skönt att vara klar med det, men tisdagens och torsdagens lektion var både roligast och mest lärorika. Men något som förvånar mig är att när läraren ibland har frågor för att se om vi kan vissa saker så sitter de flesta tysta som möss… Jag vet flera där som övningskört både mycket och länge och borde således veta både ett och annat om bilens placering och olika trafikregler. Men tro inte att de svarar, de rycker på axlarna och säger vet inte… Jag är glad att jag valde att gå igenom denna kurs innan jag börjar köra…
Nä, nu kommer den stora blåa brummaren som jag ska åka med och sova i.
Det är helt underbart
Det fina vädret är ju helt fantastiskt! Just nu sitter jag på bussen, men dessförinnan stod jag vid hållplatsen och tittade ut över vidderna. Så otroligt vackert. Spelade in en liten ljudsnutt på det vackra fågelkvittret, men tyvärr kan jag inte lägga upp det här på bloggen…
Hade Svärmor funnits med mig hade hon säkert kunnat tala om vilken fågel det var som kvittrade så vackert. Känner mig på något sätt nära henne när jag hör fåglarna kvittra, kanske är det hon som kvittrar för mig?
Ibland blir det tungt att skriva på jobbet, när det handlar om cancer som botats och som sedan får återfall… Doktorn dikterar en remiss under frågeställningen metastaser… Jag är så glad att jag får vara precis den jag är på jobbet och att jag känner mig så pass trygg att jag törs.
Det låter djupt det här… Men för att byta ämne så kan jag säga att jag är jättenöjd med trafikskolan jag valt. Nu väntar jag bara på att jag ska få körtillståndet så att man kan boka tid för körlektioner.
Cancer
Hemska, hemska sjukdom. Sjukdom som tar en när och kär alldeles för tidigt. Bort från sina barn, bort från barnbarn och framför allt sin make. Hon vart inte ens 60 år, min svärmor. Den bästa svärmor jag någonsin haft.
På självaste Kristi Himmelfärds Dag så lämnade hon oss andra kvar att sörja och sakna. Men nu slipper hon i alla fall ha ont. Jag hoppas att hon har det bra där hon är nu och att den allra finaste ängeln i himlen tar hand om henne.
Detta dödsfall och i många fall ”vaka” som var mot slutet påminde så mycket om min egen fars död för många år sedan. Så många minnen kom tillbaka.
Men det allra, allra värsta är när min lilla fyraåring säger att han saknar sin farmor och undrar vart hon är…
So far really good
Ja, som sagt, så här långt så är det bra. Med jobbet alltså.
Arbetskamraterna är snälla, hjälpsamma och rara är de allihopa.
Det märks att man har pysslat med det här innan, för det kommer lättare tillbaka nu. Det tar inte riktigt lika lång tid att lära sig. Men det ska jag vänta med att säga helt och fullt tills jag börjar med IMX… Mer ologiskt program kan inte finnas. Det är inte ens lite användarvänligt. Det mest ironiska med hela programmet är det som man kallar ”förenklad kontakt”… det låter ju som att det bör vara enkelt att göra, dessutom gå fort? Eller är det bara jag som tycker det? Men det var visst någon som roat sig med att räkna ut hur många klick man gör för att fixa till denna enkla kontakt… Dessa klick är inte direkt få… Men tids nog kanske även jag kan få snurr på det hela.
För den som undrar exakt vad mina arbetsuppgifter går ut på så handlar dessa om att skriva doktorns diktat i journalen. Det ska dessutom stå på begriplig svenska. Och nej, doktorn snackar sällan i långa kodord av latin, men det är inte så ofta de snackar gramatiskt rätt… det svåraste att förstå sig på är när de inte kan uttala vissa latinska ord på rätt sätt, för då blir det omöjligt att förstå vad de menar.
Förutom det så skriver jag remissvar, skickar remisser för patienter som ska undersökas eller utredas på någon annan klinik på sjukhuset. Jag lämnar papper till arkivet, postar brev, hämtar post…. För att inte glömma det allra viktigaste: Jag fikar – varje dag ;).
Nu ska vi strax äta mat, grillat blir det idag. Jag har även planerat att fixa till en ny rabatt på baksidan. Just i detta nu så önskar jag mig en jordfräs som kunde bryta upp alla rötter och skott från syrenbusen… en buske jag i dagsläget är beredd att bränna upp. Visst, de luktar gott, ja… Men ska man nu absolut ha en syren, så skaffa den som en vanlig buske… de skickar nämligen inte iväg vildskott överallt.
Imorgon är det dagen då den där Gud skulle bege sig till himlen, då är jag ledig. På fredag hade jag tänkt vara ledig, men tror nog att jag jobbar ändå.
Bloggfrånvaron beror i mångt och mycket på sorg inom familjen och tidsbrist, jag hoppas mina få men trogna läsare accepterar det.
Jag fick det!!
Oj vilken början på dagen. Härligare än så här kan det väl ändå inte bli? Klockan halv nio ringde telefonen. Först hemtelefonen, men jag hann lagom ner till den innan den slutade ringa så då fick jag springa upp igen till mobiltelefonen, för den ringde strax därefter. Det stod att det ringde från hemligt nummer så jag hade mina aningar om att det var från sjukhuset.
Hon som ringde lät lite allvarlig på rösten när jag svarade så jag tänkte att det här kanske inte har gått vägen i alla fall… Men jo, det har gått vägen. Jag fick jobbet!! Så nu har jag med stor sannolikhet jobb fram till sista December! Det känns så himla skönt.
Helt okej lön var det också, hon sa att det blir ingångslön, så jag tänkte att det blir väl 17500 kr då, men nej, så var det inte. Jag får 18900 kr. Känns faktiskt okej!
Så idag när jag kommer till jobbet så får jag gå in till arbetsledaren och säga att jag har fått ett annat jobb… Det har aldrig hänt förut :).
Jag vill 2
Jag vill verkligen ha det där jobbet jag sökte förut… Just nu så känns det som att det är allt som upptar mina tankar… Så pass att jag varken har inspiration eller lust att göra det jag egentligen ska… Vill ha svar nu, helst igår eller samma dag jag var på intervju. Men så lätt ska det väl inte vara.
Men just tanken på ett sekreterarjobb är min högsta önskan just nu. Jag är ju trots allt utbildad till det av en anledning.
När jag gick utbildningen så hade jag egentligen inte full koll på vad yrket innebar, men under tiden jag utbildade mig så lät det allt mer intressant.
På intervjun fick jag höra att de på kirurgkliniken var särskild personal som står i kassan samt tar hand om arkivet… Vilken dröm att slippa arkivet ;).
Nu slutar jag snart jobbet, just denna kväll hade jag inte klagat över att bussen går halv tio, men eftersom det är röd dag idag så kör busstrafiken söndagstrafik. Detta innebär att bussen går redan 21:15.
Vi var iväg till Majbrasan igår, jag sambon och alla barnen. För en gångs skull så stannade vi och kollade på fyrverkerierna. Tog kort med telefonen och resultatet bör ni se ;).
Vilken härlig dag…
Ja, den här dagen har varit riktigt härlig! Varmt och fint ute, god mat till middag, och så har vi fått en hel del gjort.
Erik har bytt däck på bilen (hög tid att sätta på sommardäck så här ett par veckor för sent…), efter det har han städat i garaget.
Jag tog ut marsvinen så att de har varit ute delen av dagen, de har ätit som besatta, minikossor tror jag bestämt att det är.
Jag passade på att göra rent i buren så att de fick det rent och fint. Jag har hängt lite tvätt och slappat massor i solen. Jag var även hem till svärmor och svärfar, och den första såg lite piggare ut nu, skönt att se.
Alexander har varit hemma hos Leo och lekt, han var borta i flera timmar, men det lät som om de haft kul i alla fall och det är ju huvudsaken!
Här hemma lagade jag och Erik mat tillsammans. Jag fixade klyftpotatis och hemmagjord bearnaisesås. Erik fixade köttet. Han hittade ett recept på en rubbing som var så fantastiskt god. Köttet tillagades på grillen och vart supergott. Mot slutet så penslades köttet med pineappleglaze. Den hemmagjorda bearnaisesåsen vart fantastiskt god trots att jag inte hade allt hemma som stod i receptet. Jag hade exempelvis inte några vidare persiljekvistar, jag hade inte heller någon lök eller hela vitpepparkorn. Så jag hämtade gräslök istället för vanlig gul lök, vitpepparkonen byttes ut mot lite vanlig finmalen vitpeppar. Men det vart ju helt fantastiskt gott i alla fall!
Marsvinen har haft det skönt ute och jag går och lever på hoppet i princip. Jag vill så gärna ha jobbet på Kirurgiska Kliniken. Jag hoppas verkligen, verkligen att jag får det.
Jag borde byta vatten i akvariet så jag slipper göra det imorgon då Erik ska jobba.
Hoppas ni läsare har haft en riktigt härlig dag också!
Jag vill
Nu hoppas jag, hoppas så pass att det är ungefär vad jag tänker på hela tiden… För er som inte fattar eller läst mina tweets så kan jag säga så här.
Här om dagen skrev en före detta kollega till mig att de behövde en sekreterare på kirurgkliniken i Örebro. Denna kollega tipsar då om att hon visste en som kunde vara lämplig. Jag fick numret dit och ringde. De bad mig skicka in CV samt personligt brev. Ilsket jag gjorde när jag kom hem från jobbet. Men ungefär någon timme efter att jag ringt henne så ringer de upp mig och frågar om jag kan komma på intervju på fredagen vilket gick bra för min del.
Skulle jag nu få börja där så får jag börja redan den 14 Maj och sedan varar det till sista Augusti. Med lite tur till sista December.
Det som stör mig allra mest just nu är att det var någon som ringde mig på hemligt nummer, hörde inte när det ringde för jag var mitt i stan. Måste nog skaffa mig en bättre ringsignal tror jag.
BAST
Nej, jag syftar inte på BAST-kjol eller på att jag är 32 BAST… insåg precis att det står fel i informationen om mig… Men spela stor banan… 30 eller 35 är ungefär samma sak…
Nej BAST som jag syftade på är balansstatistik. Det ska jag pyssla med nästa vecka på dagtid. Då ska jag ringa till olika företag och påminna dem om att skicka in den statistiken till SCB, eller ge dem uppskov om de skulle behöva det.
Idag har vi varit på utvecklingssamtal för Theo, allt var bra. Han kan ha lite svårt att komma in i leken med andra barn, men så kan det ju bli när han börjar dagis så pass sent på dagen. Han kommer ju dit först vid 12 på dagarna och då har ju de andra barnen kommit in i leken för länge sedan. Hur som helst så när vi skulle ta med Theo hem så hade han hittat på sin bästa kompis på dagis så han fick följa med oss hem till de båda barnens stora glädje. Det är så himla fint att se två killar på fyra år som har sådant utbyte av varandra.
Nu tänker jag kolla på Let´s Dance och äta lite glass :).
Sjuk
Jaha så har turen kommit till mig, fast att säga tur låter ju lite dumt. För det låter som att det är nåt bra, det är det inte. Tror det gror baciller i min kropp, små elaka monster som gör att jag inte känner mig pigg och kry.
Jag har provat det nya innespelet, rumble. Riktigt kul, hade varit ännu skojigare om jag kunde spela mot fler än Erik… Jag får alltid pisk av honom, han är hopplös.
Fick även ett infall idag att försöka mig på att twittra, så nu har jag twitterkonto och app i mobilen, ett purfärskt inlägg med bild är postat. Ni bör hitta mig här @lindazblogg
En rolig händelse…
Igår när jag hade varit på intervju, hade kommit tillbaka till Örebro och var på väg till Burger King för att äta lunch. Men på vägen dit, ungefär utanför medborgarhuset i Örebro så blir jag stoppad av en man. En stor mörk man. Ha sa till mig: Excuse me ma’am. Jag vände mig om och där stod han. Så säger han: I like the way you walk, you look proud and relaxed.
Han gav mig ett papper med böner på engelska, tyckte det var fint gjort, även om jag inte läst vad som står på pappret. Men just det där han sa gjorde hela min dag tror jag. Jag önskar att jag inte fått tunghäfta, och fått ur mig något mer än att ”I’m sorry, I have to go to work.
På jobbet igår så jagade jag rätt på referenser som de ville ha från vårdcentralen i Laxå. Jag hade ju referenser från sjukhuset, men de ville ha från mitt nuvarande jobb också. Lyckligtvis så ställde min arbetsledare upp, trots att jag inte träffat honom så mycket. Vi har träffats ett par gånger bara. Men jag angav en annan arbetskamrat också, jag tänkte ifall de vill veta hur jag fungerar i grupp och så där. Så min jobbarkompis I ställde upp.
Nu är det snart dags att förbereda sig för att gå till dagis, jag ska se om jag har någon feber, för jag känner mig absolut inte fräsch.
Förresten så ser jag fram emot den 28:e, då är det tjejkväll på colorama här i Fjugesta. Det ska jag gå på har jag tänkt i alla fall. Det kommer handla om återbruk, att göra om gamla möbler som man har :).
Har nyss varit i Laxå…
Har nyss varit på intervju på vårdcentralen i Laxå. En turbointervju. Men jag känner ju till verksamheten sedan innan, därför gick det fort. Intervjun kändes bra. Jag vill ju jättegärna jobba där, trivs så bra där. Så nu är det väl bara att hoppas.
Jag sitter just nu på tåget på väg hem, har precis passerat Hallsberg. När jag kommer till stan ska jag äta och efter det så är det nog hög tid att börja jobba antar jag.
Retar mig för övrigt på att man inte kan köpa sj-biljetter i Laxå. Hopplöst att försöka få till det med mobilen. Köpa biljett direkt på tåget är äckligt dyrt typ 100 kr extra utöver biljettpriset. Köpte biljett på stationen i Örebro vilket endast kostade 53 kr. På tillbakavägen åker jag med tåg i Bergslagen och får då betala 70 kr.
Snälla tågbolag, gör en app där man lätt kan köpa biljett till resan!
Vill inte…
Känns som att jag är på väg att bli sjuk. Vill inte. Känner mig trött i kroppen, halsen känns svullen och retad. Trots att jag sovit bra hela natten så är jag ändå trött. Minsta lilla så känner jag mig helt slut. Sjuk vill man väl aldrig bli, men just nu vill jag det särskilt lite, intervju imorgon ju och till helgen kommer mina stora barn. Därefter dröjer det fjorton dagar sen kommer de igen redan på Skärtorsdagen, och så stannar de hos mig tills på tisdag. Så sjuk har jag alltså varken tid eller lust till.
Strax ska jag och Theo gå till dagis, i blåsten. Tur att det i alla fall är lite sol ute, men gissar att blåsten kommer förta varenda gnutta värme. Med min tur så kommer vi säkert att ha motvind på vägen dit, när jag väl ska gå hem så kommer vinden att vända så då får jag motvind ännu en gång.
Färgade för övrigt håret idag, önskar att jag kunde göra slingor också, men det är inget jag kan göra själv, vet inte vem som ska kunna hjälpa mig med det heller. Har ingen lust att gå till frisören att göra det, för de tar så sjukt mycket pengar för eländet.
Blir en spännande dag idag på jobbet, jag känner mig inte alls frisk och utöver det så ska man försöka prata i telefon. Bara att hoppas att jag får ringa på en omgång där ingen svarar längre ;). Men som vanligt så med min tur så kommer jag få ringa på någon omgång så jag kommer vara så hes när jag ska åka hem så jag knappt kan prata alls. Men man ska väl vara tacksam för att man faktiskt har ett jobb.
Nu är det hög tid att förbereda plutt för att gå till dagis.
Egentligen
Så har jag inte tid att skriva just nu… inte alls faktiskt. Så egentligen borde jag vänta med att uppdatera tills jag lämnat Theo på dagis. Men jag skriver nu i alla fall ;).
Idag ska jag ha någon form av samtal med min arbetsledare. Inget jag ser fram emot, något som faktiskt gör mig ruskigt nervös. Kanske är det inte lynchning som hägrar, men det är så det känns. Man ska egentligen inte vara nervös över sådana här samtal, de är ju bara till för en själv, för att man ska kunna utvecklas och så vidare. Ja, ja, det är väl bara att hoppas på att det kommer att gå bra….
Börjar se fram emot ett påsklov nu, ska bli skönt med lite ledigt, trots att det gör avtryck i lönen sen, men inget jag kan göra något åt tyvärr. Har inte satt schemat själv så det är inget jag kan styra över.
Det vart inget vidare långt inlägg det här, inte ens en bild har jag att dela med mig av, hoppas att ni står ut ändå.
Nu är det hög tid att gå till dagis med Theo, därefter ska jag hem igen och göra klart det sista innan jag ska till jobbet. Känner mig dock trött idag och Theo ser hängig ut, inte alls samma energi i honom som det brukar vara, men faktiskt – det är ganska skönt när han är lite lugnt och inte all over the place ;).
Härligt
Ja ni den här dagen går ju inte att klaga på alls. Eller den här dagen, ska nog säga gårdagen, klockan har ju faktiskt passerar midnatt. Men jag skriver allt som idag i alla fall.
Dagen började ju så härligt med varmt och soligt väder. Skulle vara på jobbet tidigare än vanligt för vi skulle ha möte. Innan det mötet så var jag och kollade mitt brevfack och där låg ett nytt papper. Schema för flera väcker fram över, vilket betyder att det var längre än till 8/4. Det var även en del förifyllt, varken jag eller kollegan fattade nåt. Efter en stund på mötet så får vi veta att alla vi som vill kommer att få jobba kvar. Jag har fått förlängt till vecka 21.
Nåt annat som känns lite lyxigt är att jag kommer att ha lite påsklov, skönt. Kollade även min almanacka och insåg att min vän Jenny detta år fyller 32 år på självaste skärtorsdagen. Undrar om hon ska till blåkulla då, eller om hon tar blåkulla hem till sig för firande hemma ;-).
Nu är det hög tid att sova så det är precis vad jag ska göra nu.
Nu är det vår!
Det går knappt att i ord beskriva. Våren har jag trott varit på väg flera gånger, men det här är nog årets första riktiga vårdag. Det känns riktigt varmt i luften, vindarna känns inte kalla, dessutom kan man ha jackan uppknäppt.
Jag och Theo har tittat på årets första fjäril och tussilago.
Strax efter att bilden på Theo togs så åkte mössan ner i ryggan.
Lekebergskyrkan
Ikväll är det tacokväll i kyrkan, himla gott var det hur som helst. Just nu leker ett antal barn och vuxna en lek som heter familjen Olsson. Roligt har de i varje fall.
Snart tror jag det vankas fika, något mitt huvud kan behöva känner jag.
Tänk…
Familjeliv, en sajt på nätet vet väl alla vad det är för något, om inte så kan man sätta tre stycken w innan samt en punkt innan och så en punkt och se efter så hamnar man på nämnda sida. För bara en liten stund sen så halkade jag in i en diskussion om hur mycket sjuskrivningarna kostade Sveriges skattebetalare under förra året. Det kostade ungefär 70 miljarder. Det är rätt mycket pengar när man tänker efter.
Men när man läste om den som startade tråden, så var hon så enormt svart vit. Hon menade på att alla dessa människor som blir sjuka helt enkelt kan välja att bli friska, hur kan de liksom orka att bara vara sjuka? Det är väl bara att ta sig i kragen och gå och jobba? Hon tänkte heller inte på dem som kan få långvariga sjukdomar, men lång krävande behandling, eller de som drabbas av kroniska sjukdomar eller de som är handikappade. Men till sist kom jag över ett svar, som jag tyckte var så ”huvudet på spiken” att jag kände att jag ville lägga in det här.
”Nej man slutar såklart omedelbart leva sitt liv så gott det går, och gör absolut ingenting som för en stund kan få en att glömma värken.
Den där fikan på stan kan för en person med svår kronisk värk vara veckans ljusglimt. Och kosta personen 3 dygns sängliggande utan att ens ta sig ur sängen…
Eller den deprimerade som är ordinerad att ”umgås med folk så mycket du orkar” går 2 timmar i affärer, och sen sover i en vecka av ren utmattning.
Det du ser på stan är en GLIMT. Det du inte ser är vad den där lilla glimten av normalt liv KOSTAR!
Det du inte ser är den cancersjuke personen som genomgår tuff behandling men någonstans lyckas mobilisera ork att träffa dottern över en kopp kaffe på stan, och sedan är så slut på kraft och ork att hon faller ihop i hallen och blir liggande på hallgolvet tills maken kommer hem och kan hjälpa henne till sängen. Som är så medtagen av de där timmarna på stan att maken får BÄRA henne till toaletten närmsta dagarna.
Och det du aldrig kommer se eller förstå, är glimten av LYCKA som samma cancersjuka person utstrålar över att för en stund, bara en kort stund, få leva som VANLIGT igen, att få vara MAMMAN/VÄNNINAN/INDIVIDEN för en kort stund, och inte den CANCERSJUKE. Och hur det är värt allt vad det kostar att få fly det helvete de lever i, för bara en stund.
Det jag hoppas du aldrig behöver höra, är när det nästan ohörbart viskas fram ”för det var kanske sista gången jag såg henne..”
När jag läste detta så kom jag att tänka på alla de som faktiskt är sjuka, som har ständig värk som de måste genomlida varje dag. Jag tänkte på de som har cancer som måste genomlida en sjuhelsikes behandling, en där man kanske måste amputera en kroppsdel, och där man efteråt är så trött att man inte orkar säga varken bu eller bä…
Jag kan känna att det är helt okej att sjukpenning går till dem som verkligen är sjuka, men att pengarna går till dem som fuskar till sig pengar tycker jag är vedervärdigt, för det är dem som gör att det blir svårare för de som faktiskt är sjuka och behöver pengarna inte blir betrodda och utöver det utan pengar.
Akvariet
Vi gjorde oss av med vårar saltvattensakvarium, i alla fall innehållet i det. Nu har vi skrubbat rent det och fyllt det med vatten igen. Ett akvarium var vi ju tvungna att ha, men nu är det sötvatten istället. Eller för den som vill kranvatten. Vi inredde det med sand, rötter, stenar och växter. Idag fick de första fiskarna flytta in, det vart fyra st siamesiska algätare och tio rödmunstetror.
Tänkte visa ett par bilder.
iPhone + Spotify
Telefonen är ju faktiskt helt makalöst smart. Som ni hör så är jag fortfarande i förälskelsefasen:-)
Igår testade jag Spotify i mobilen, trodde att jag fixat allt så den var inställd i offlineläge (så den inte tar av datamängden). Tydligen hade jag inte lyckats, men så igår kväll så fick jag till det på något sätt så nu har jag några spellistor som jag kan lyssna på utan att använda någon uppkoppling.
Idag är jag hur som helst ledig vilket är skönt. Jag ska försöka att städa lite idag sen ska jag försöka baka en sockerkaka tillsammans med min plutt.
Hoppas att alla får en fin dag!
Testar
Ja nu när jag börjar bli lite mer hemtam med telefonen och har laddat ner lite grejer som jag kanske kan ha nytta av. Tänkte nu skriva ett premiärinlägg från min nya telefon. Den är ruskigt rolig och snabb i alla fall jämfört med min htc legend.
Tog hem Sims 3 till telefonen och vart förundrad över grafiken i telefonen. Ja jag får nog erkänna att jag är i någon typ av förälskningsfas 😉
Provade ta en bild av Theo, i telefonen ser bilden jättebra ut men jag tänkte dela med mig så kan väl ni andra som läser säga vad ni tycker.
Lindas Blogg 